Jag har alltid tyckt att en av de riktigt bra sakerna med segling är alla människor man träffar när man är ute.
Det spelar liksom inte så stor roll vad man sysslar med annars eller vilken social status man har, det gemensamma intresset förenar på något sätt.
Man kan ha trevligt med folk man normalt sett aldrig hade fått kontakt med annars.
Men de senaste åren verkar något ha hänt. Folk håller sig mycket mer på sin kant. Spontana samtal mellan sittbrunnarna är mer sällsynta (stora sittbrunnstält är allt oftare i vägen...)
och även hjälpsamhet vid tilläggningar verkar ha minskat.
Naturligtvis gäller inte detta alla, vi har träffat många trevliga människor under de gångna fyra veckornas segling.Men jag tycker det är en markant skillnad mot för bara några år sedan.
Vad kan detta bero på? Har den stora nybåtsförsäljningen de senaste åren lockat till sig männinskor med helt andra utgångspunkter för att utöva båtliv? Eller är det en allmän trend att
intressera sig mindre för männislor i ens närhet? Trist i så fall!
Nån som gjort liknande reflektioner?
/p
Vad är det som hänt?
Ja, det är helt klart säsongsberoende. Sämre väder verkar dock stimulera det sociala umgänget. Väder = utmärkt samtalsämne
Ett bra sätt att komma i snack med båtgrannen är annars att berömma hans/hennes båt. Där kan det numera bli lite småfånigt. Vad säger man t.ex om en Bav30? Det finns ju hundratals som ser exakt likadana ut!
/p
Ett bra sätt att komma i snack med båtgrannen är annars att berömma hans/hennes båt. Där kan det numera bli lite småfånigt. Vad säger man t.ex om en Bav30? Det finns ju hundratals som ser exakt likadana ut!
/p
För den som tycker att mentaliteten har blivit tråkig till sjöss och i hamnar kan jag varmt rekommendera Höga Kusten. Efter att ha seglat i några år på västkusten hyrde vi en båt en vecka och seglade i bottenhavet, det var som att komma tillbaka till en annan tid. Det stod alltid någon och anvisade en bra tilläggningsplats när man kom fram, både vid kajer och i naturhamnar. Folk delade glatt med sig av både grillar och varmkorv om det behövdes.
Att det sedan är underbart vackert, stora ytor att segla på, nästan inga båtar och en total brist på förrädiska grynnor gör ju inte upplevelsen sämre! Vi funderar faktiskt på att sälja båten och tillbringa framtida somrar i Höga Kusten istället för det kala bohuslän!
Att det sedan är underbart vackert, stora ytor att segla på, nästan inga båtar och en total brist på förrädiska grynnor gör ju inte upplevelsen sämre! Vi funderar faktiskt på att sälja båten och tillbringa framtida somrar i Höga Kusten istället för det kala bohuslän!
X-342 SWE 18 "Kexet"
Jag försökte uttrycka ungefär detta i en annan tråd, men fick inget gehör direkt... Men jag tycker verkligen att båtlivet i framförallt naturhamnarna har blivit tristare på senare år. Folk håller sig för sig själva, och spontana sittbrunnsbjudningar är sällsynta. Många verkar nästan tycka att det är konstigt och litet kufiskt att bjuda in båtgrannen på grogg eller kaffe.
Å, var det det du försökte. Jag som tyckte att du uttryckte att du ville ha sång och skrål i naturhamnarna. Klagade du inte också på de där som var över 50?Grisslan skrev:Jag försökte uttrycka ungefär detta i en annan tråd, men fick inget gehör direkt... Men jag tycker verkligen att båtlivet i framförallt naturhamnarna har blivit tristare på senare år. Folk håller sig för sig själva, och spontana sittbrunnsbjudningar är sällsynta. Många verkar nästan tycka att det är konstigt och litet kufiskt att bjuda in båtgrannen på grogg eller kaffe.
För min del instämmer jag i SWE mfl som menar att vi nu igen ser en ny generation komma, de är lite osäkra, och kanske tittas det lite snett på dem ... då är det lätt att bli försiktig vid kontakter på bryggan.
Samtidigt är det på sin plats att påpeka att alla inte vill ha hjälp, anvisningar och så. Det är lite dubbelbottnat, hjälpsamma farbrorn som står och pekar och dirigerar och har sig, tar inget ansvar. Det har skepparn. I en riktig hamn, ni vet en sådan där det finns bryggor och man betalar, är det bara en person som skall peka och dirigera: hamnkapten.
Hjälp med förtöjningsändar och så vidare är en annan femma, även om det fortfarande finns många som inte vill ha hjälp. (Inte jag, jag vill ha all hjälp jag kan få ...).
/J
Men hur kan någon INTE vilja ha hjälp med förtamparna vid bryggan eller klippan? På vilket sätt skulle det störa? Naturligtvis klarar man sig för det mesta utan den hjälpen men det är väl en trevlig gest, tycker jag. Får en att känna sig lite välkommen och ofta en naturlig början på ett samtal. Att kommendera och ha synpunkter på hur saker ska göras är en annan sak. Besserwissermentalitet finns det tillräckligt av.
Sedan tycker jag inte att den "nya" attityden präglas så mycket av (visad) osäkerhet, snarare av att vara sig själv nock.
Första gången jag lade märke till detta var när vi hyrde båt i Kroatien för några år sedan. Enda längre samtalet med båtgrannar under 14 dagar var med ett engelskt par (som seglade i egen båt). Vi lade oss utanpå dem efter att ha blivit bortmotade av en tysk (nationaliteten oväsentlig!) som demonstrativt tog bort fendrarna och hängde ut en badstege när vi närmade oss. Det var något helt nytt!
Trist att notera att det verkar gå åt samma håll hemmavid.
/p
Sedan tycker jag inte att den "nya" attityden präglas så mycket av (visad) osäkerhet, snarare av att vara sig själv nock.
Första gången jag lade märke till detta var när vi hyrde båt i Kroatien för några år sedan. Enda längre samtalet med båtgrannar under 14 dagar var med ett engelskt par (som seglade i egen båt). Vi lade oss utanpå dem efter att ha blivit bortmotade av en tysk (nationaliteten oväsentlig!) som demonstrativt tog bort fendrarna och hängde ut en badstege när vi närmade oss. Det var något helt nytt!
Trist att notera att det verkar gå åt samma håll hemmavid.
/p
Trots att jag ibland kan vara en besvärlig typ, vilket väl en del på detta och andra forum har märkt genom åren, så tycker jag inte att stämningen och attityderna i de hamnar jag besöker har blivit sämre.
Jag brukar hålla koll när en ny grannbåt är på väg att förtöja och då hjälper jag till, från min båt eller från bryggan, och det har aldrig hänt att hjälpen har avvisats.
När jag själv förtöjer, ensam eller med besättning, så uppskattar jag alltid att andra tar del i proceduren, om så bara genom att hålla sig beredda om något krånglar. Det gör det ju ibland, murphy är sjöman...
Det har aldrig hänt att jag nekat någon att förtöja vid min båt, och skulle jag själv råka ut för det som i exemplet med tyskarna i inlägget ovan, så blev jag nog en besvärlig typ igen...
...och jag kan prata någotsånär tyska så jag hade nog tagit chansen att friska upp språket en del...
MVH
Håkan
Jag brukar hålla koll när en ny grannbåt är på väg att förtöja och då hjälper jag till, från min båt eller från bryggan, och det har aldrig hänt att hjälpen har avvisats.
När jag själv förtöjer, ensam eller med besättning, så uppskattar jag alltid att andra tar del i proceduren, om så bara genom att hålla sig beredda om något krånglar. Det gör det ju ibland, murphy är sjöman...
Det har aldrig hänt att jag nekat någon att förtöja vid min båt, och skulle jag själv råka ut för det som i exemplet med tyskarna i inlägget ovan, så blev jag nog en besvärlig typ igen...
...och jag kan prata någotsånär tyska så jag hade nog tagit chansen att friska upp språket en del...
MVH
Håkan
En expert i mängden
Tja, att andra båtar tar chansen att sortera sitt utanpåsällskap kanske man får tåla - kanske väntar de verkligen in seglarkompisen (den vanligaste ursäkten de rätt få gånger man blir ombedd att inte lägga till). Min båt är fortfarande större (tyngre, längre högre) än många andra, och då kan man heller inte alltid räkna med att bli sedd som en bra "utanpåliggare". Att riktigt sjöfolk hjälps åt är väl en självklarhet, men inte väntar jag mig att alla skall komma springande för det. Får man hjälp är det desto trevligare, får man inte hjälp beror det väl på att man ger intryck av att reda ut det på egen hand.
Men det kan ligga något i nya trender och sedvänjor, att vara sig själv nog och hålla sig för sig själv kan ju bero på att man har detta som ideal - ensam är stark, jag seglar för att få vara ifred, jag (vi, vår familj...) vill njuta av en litet större 'bubbla' än den jag har till vardags etc etc. Här tillämpar jag en blandad strategi - ligger jag i hamn väntar jag mig att det blir båtar utanpå eller vid sidan och räknar med att själv ligga så vid behov. I naturhamnar tycker jag att det motsatta är naturligt - där skulle jag inte ens reflektera över att be att få ligga utanpå eller förtöja kloss inpå någon annan. Det är inte alltid så lätt, men för ankar kan man ganska lätt få en liten privatsfär på fem ggr djupet eller så.
Men det kan ligga något i nya trender och sedvänjor, att vara sig själv nog och hålla sig för sig själv kan ju bero på att man har detta som ideal - ensam är stark, jag seglar för att få vara ifred, jag (vi, vår familj...) vill njuta av en litet större 'bubbla' än den jag har till vardags etc etc. Här tillämpar jag en blandad strategi - ligger jag i hamn väntar jag mig att det blir båtar utanpå eller vid sidan och räknar med att själv ligga så vid behov. I naturhamnar tycker jag att det motsatta är naturligt - där skulle jag inte ens reflektera över att be att få ligga utanpå eller förtöja kloss inpå någon annan. Det är inte alltid så lätt, men för ankar kan man ganska lätt få en liten privatsfär på fem ggr djupet eller så.
Anders S
Ånej, jag klagar inte på folks ålder. Varför skulle jag göra det? Men konstaterar att medelåldern på sjön är hög, åtminstone bland seglare och i synnerhet i mina egna farvatten. Med visst fog kan jag tycka att det är löjligt att vana sjöbjörnar (jag är en av dem om än blott 34 fyllda) hela tiden ojar sig över "de nya" båtägarna och deras dåliga kunskaper om sjön. Det tar ett par år att lära sig, och det är inte säkert att alla vill ha det på samma sätt som det gamla gardet finner passande. Så länge lagen följs så får man finna sig i att traditioner förändras. Jag kan också konstatera att ungdomar och kvinnor har svårt att göra sig gällande bland alla gubbarna i båtklubbarna. Nya idéer är inte lätta att driva igenom i ett sällskap där ungefär samma personer suttit och bestämt sedan 60-70-talen.Jaramaz skrev: Å, var det det du försökte. Jag som tyckte att du uttryckte att du ville ha sång och skrål i naturhamnarna. Klagade du inte också på de där som var över 50?
Mig veterligen var det du som pådyvlade mig det där med skrålet. Jag skrev inte något om ghettoblasters och elverk, det var du själv vad jag minns. Och i övrigt tyckte visst några att jag var naiv som tyckte att det skulle vara trevligt att träffa folk när man är ute och seglar... och att tjejer skall man inte förvänta sig att träffa på sjön -de skall man ha med sig själv. Hujedamej så trist. Ofta är det så tillknäppt och tyst i naturhamnarna att man nästan får lappsjuka trots att man befinner sig bland massor av folk. Då kan det faktiskt kännas befriande att då och då lägga till i en stökig partyhamn. Vilket alltså inte betyder att jag önskar 24h fylleskrål och skitmusik eller bullrande elverk i naturhamnarna. Det är snarare en personlig längtan efter lite mer avslappnat och frivilligt sällskapande mellan besättningarna. Men vill folk sitta själva och hålla tyst och njuta av vyerna eller av sin ruff så kan jag ju inte göra något åt den saken, det inser jag ju förstås. Men klaga lite får man väl göra i alla fall...?
Nu må du tycka att världen är trist och tråkig - det är din rätt (och du kan till viss del också ha rätt om klientelet i uthamnarna). Gillar man naturhamnar, naturen, stillheten och valfriheten att ta kontakt (eller inte) är ju stök&stoj-hamnar inte platsen, lika litet som tvärtom.Grisslan skrev:[ och att tjejer skall man inte förvänta sig att träffa på sjön -de skall man ha med sig själv. Hujedamej så trist.
Hur skulle det vara annars?
Anders S
Jag har varit ute i Sthlm tre veckor i sommar och erfarit att andan mellan båtägare är jättebra. Mycket hjälp har erhållits och delats ut.
Seglar man inte i grupp så är det lite ensligt och man söker kontakt. Kanske är det så att fler o fler seglar tillsammans och därför de (vi) som inte gör det att det är svårare att "kila in sig"?
Seglar man inte i grupp så är det lite ensligt och man söker kontakt. Kanske är det så att fler o fler seglar tillsammans och därför de (vi) som inte gör det att det är svårare att "kila in sig"?
Klart att det är god stämning fortfarande och ber man om hjälp så får man ju det i regel. Jag brukar backa upp ganska nära en potentiell lucka och fråga om dom tror att man kommer in där och då får man både hjälp och plats. Men det har ju hänt att man inte fått hjälp med, kanske för man kommer mitt i den orubbliga grogg och grilltimmen..?
Men visst har det blivit en förändring. Jag är ju inte så väldans förtjust i högsäsongen just för att det är så jäkla jobbigt att få en plats när man kommer lite sent, för man vill ju passa på att segla när det blåser lite på eftermiddagen ju..
Men visst har det blivit en förändring. Jag är ju inte så väldans förtjust i högsäsongen just för att det är så jäkla jobbigt att få en plats när man kommer lite sent, för man vill ju passa på att segla när det blåser lite på eftermiddagen ju..
Varför avböja hjälp tex vid tilläggning?
Här kan jag blott spekulera, jag avböjer aldrig. De som avböjer kanske vill vara säkra på att klara sig, och då träna träna vid varje tillfälle som bjuds? Inte helt fel, faktiskt.
Och/eller vill ha förtöjningarna på just sitt sätt, vilket jag också kan förstå - det finns lite olika ideer om hur det skall vara och se ut, har man fått hjälp med att förtöja kan det vara lite genant att sedan förtöja om. Inte heller detta är direkt fel, även om det alltid går att komma med förslag till repliker och kommentarer - men alla vill kanske inte ge sig in i sånt.
Dåliga erfarenheter kan också spela in: någon står där på kajen och gör alla tecken till att vilja hjälpa till, och sedan står där tafatt när tampen kommer, kanske tom tappar tampen i ett känsligt ögonblick, och står samtidigt kvar och ivägen för ett elegant hopp.
Spekulationer, förvisso.
Jag tycker mig faktiskt både se och höra ett visst mobbande i hamnarna. Enklast att detektera är Bav-mobbningen: de har en sån där, den seglar inte så bra, och kvaliteten är inte som den vi har. För de lite större Bav så kommer detta till: enda sättet som de kunde fixa en så stor båt. / för stor båt för dem, det klarar de aldrig, titta nu. / Nyrika, begriper inte vad segling och kvalitet är.
Kommer det in en sprillans Bav 40 med man och hustru som enda besättning, då händer det att gubbsen på bryggan står som fastnitade, med händerna limmade i fickorna. Fast käften går.
Aldrig hänt, inte sett? Nå, kolla in lite på diverse trådar på detta och andra fora, Bav-mobbning.
/J
PS: nix, nix, ingen sådan. Hade jag valt en, hade jag inte skämts för det.
Här kan jag blott spekulera, jag avböjer aldrig. De som avböjer kanske vill vara säkra på att klara sig, och då träna träna vid varje tillfälle som bjuds? Inte helt fel, faktiskt.
Och/eller vill ha förtöjningarna på just sitt sätt, vilket jag också kan förstå - det finns lite olika ideer om hur det skall vara och se ut, har man fått hjälp med att förtöja kan det vara lite genant att sedan förtöja om. Inte heller detta är direkt fel, även om det alltid går att komma med förslag till repliker och kommentarer - men alla vill kanske inte ge sig in i sånt.
Dåliga erfarenheter kan också spela in: någon står där på kajen och gör alla tecken till att vilja hjälpa till, och sedan står där tafatt när tampen kommer, kanske tom tappar tampen i ett känsligt ögonblick, och står samtidigt kvar och ivägen för ett elegant hopp.
Spekulationer, förvisso.
Jag tycker mig faktiskt både se och höra ett visst mobbande i hamnarna. Enklast att detektera är Bav-mobbningen: de har en sån där, den seglar inte så bra, och kvaliteten är inte som den vi har. För de lite större Bav så kommer detta till: enda sättet som de kunde fixa en så stor båt. / för stor båt för dem, det klarar de aldrig, titta nu. / Nyrika, begriper inte vad segling och kvalitet är.
Kommer det in en sprillans Bav 40 med man och hustru som enda besättning, då händer det att gubbsen på bryggan står som fastnitade, med händerna limmade i fickorna. Fast käften går.
Aldrig hänt, inte sett? Nå, kolla in lite på diverse trådar på detta och andra fora, Bav-mobbning.
/J
PS: nix, nix, ingen sådan. Hade jag valt en, hade jag inte skämts för det.