Hur bra seglar era båtar i sjö med våghöjd på 6m ?

Här kan man ställa alla typer av segelbåtsrelaterade frågor som inte passar i någon annan kategori
Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » tis 02 okt 2007, 12:02

Jag skulle vilja kommentera mig själv :wink: då jag skrev att bidevind är den enklaste bogen att hantera:

Det gäller bara så länge vind och vågor är normalt "seglingsbara" för min och familjens kunskap och mod, vilket kanske är 12-14 m/s på öppen sjö med vågor upp till 1.5-2.5 meter. Upp till den vindstyrkan och vågorna tycker vi nog att en bog som är något högre än halv vind är den enklaste att hantera med revade segel, för att man har en bra och bekväm vinkel mot sjön och har översikt att parera brott. Bra fart på båten och bra kontroll helt enkelt.

Vi gick från Gotland Burgsvik till Ölands norra udde på den bogen i det vädret i Albin 78, och det var inga direkta problem. Än så länge har vi inte upplevt samma väder i Balladen men den ska enligt uppgift vara styvare och säkrare.

Skulle man råka ut för ännu kraftigare väder, såsom Elian beskriver, så antar jag att det är bäst för besättning och utrustning att gå med vinden
om man har utrymme.

Och som redan påpekats, bilderna ovan visar en rejäl skärgårdskuling med 1.5-2 meters våghöjd, definitivt inga 3-6 :roll:

Hälsningar
Tommy

Svante
Diamantmedlem
Inlägg: 809
Blev medlem: sön 27 feb 2005, 19:34
Ort: Halmstad

Inlägg av Svante » tis 02 okt 2007, 12:50

Vi hade en stockholmare med på en av kappseglingarna här på västkusten. Det blåste lite och det låg lite gammal sjö. Inget märkvärdigt men den gode nollåttan fällde ändå kommentaren

"j:a vad skrynkligt det va idag".

För oss var det en vanlig dag på jobbet. nu vill jag inte verka dryg eller nått men vilken sjö man är van att segala i har stor betydelse för hur man klarar det man utsätts för.

personligen tycker jag att det är just vinden som ställer till mest problem på sjön. Vågor kan tom vara lite roligt om man har en båt som surfar bra, bara man känner att man har kontroll över läget.

Det värsta vågorna jag stött på var utanför kullen på vår väg hem från Amsterdam. Det var 2-3 metersvågor som rullade in ganska odramatiskt. Vi hade sjön strax akterom tvärs (nästan slör) med rullen lite revad och motorn igång. Högre sjö än på bilderna tidigare som jag inte tycker ser så dramatiskt ut... (väldigt svår att uppskatta våghöjd, faktiskt.)

Vi hade då gått över Nordsjön, genom Kielkanalen och upp i sundet. Vägvalet berodde på vilka vindar vi var utsatta för. Jag tror vi har haft lite tur blandat med försiktighet som gjort att vi aldrig blivit utsatta för hög brytande sjö i friska vindar vilket borde vara fruktansvärt jobbigt i min lätta Feeling.

Däremot har vi blivit överaskade av mycket kraftig vind framför ett kolsvart moln. jag han bara säga till polarn att "nu måste vi nog reva för snart får vi vinden från det där mooooolllneeett..... SCCCHHHHWWWIISSCCHH herere j:a vilken by. Vi lå ner med vatten nästan ända upp på rutorna fasten vi hade en bra bit till molnet.

Det tycker jag är värre än lite sjö (om den nu inte är kort och bryter pga hård vind vill säga)

Svante

Användarvisningsbild
fribbe
Diamantmedlem
Inlägg: 310
Blev medlem: lör 26 aug 2006, 16:07
Kontakt:

Inlägg av fribbe » tis 02 okt 2007, 16:21

Förtydligande...
Segelbåten på min bild tidigare är utsatt för en vanlig kuling runt 14-15 m/s och en våghöjd på runt 1,5-2 meter. Inga påstådda 6-metersvågor alltså. Inget extremt utan en ganska vanlig situation en blåsig sommardag. Vågorna var dock korta och krabba vilket gjorde tillvaron obekväm även för denna ganska stora båt (runt 38 fot?). De kastades omkring och stampade rätt duktigt och det gjorde ju naturligtvis även jag i min 23-fotare ett par timmar tidigare. Lite lugnare för segel då förstås.
Tyvärr är det den här våg-karaktären vi oftast får dras med på Ostkusten vilket gör att jag fasar inför mitt första möte med 4-metersvågor. För mig är vågorna ett större problem än vinden.
Amigo 23 - På rent kölvatten sedan 1970

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » tis 02 okt 2007, 16:49

fribbe skrev:....vilket gör att jag fasar inför mitt första möte med 4-metersvågor. För mig är vågorna ett större problem än vinden.
Jag tror man gör bäst i att undvika 4-metersvågor helt, i båtar mellan 20-25 fot. Jag har seglat i östersjön sedan 80-talet och aldrig varit i närheten av sådana förhållanden... Men man ska givetvis vara förberedd, visst kan det komma oväntade stormar. Men då hinner man förhoppningsvis söka hamn innan det växer till sig kring 4 meter. Det behöver blåsa ganska många timmar för att bygga upp till det.

Om vågorna väl är 4 meter (signifikant) så krävs det en såpass kraftig vind att nog även vinden i sig utgör stort ett problem att hantera. Svårt att ha någon segelyta alls uppe utan att den är för mycket, krängning bara för riggen osv.

Den signifikanta våghöjden [Hs] vid Estonias förlisning var ca 4 meter, med en våg på hundra som var 6 meter hög. Vindstyrka i byarna var vid tillfället 20-25 m/s (Final Report, MV Estonia). Så det är inga vanliga förhållanden vi pratar om. Om man följder väderleksrapporterna så bör man kunna undvika att hamna i sådant väder med sin lilla båt, speciellt under sommarmånader.

Hälsningar
Tommy

Användarvisningsbild
Jojje
Platinamedlem
Inlägg: 188
Blev medlem: tis 11 jul 2006, 08:03

Inlägg av Jojje » tis 02 okt 2007, 18:04

I ungdomligt oförstånd försökte jag kryssa ut i Kråksundsgap ett beryktat blåshål där det grundar upp från öppet hav och sjön bygger upp våldsamt. (Nord Mollösund). Det blåste 20 m/s +. Halvägs ute skörade vi storseglet och vände. Vi kom aldrig ut i den värsta sjögången. Så här i efterhand är ingen gladare än jag att det gick bra och att vi vände när vi gjorde. I normala kulingförhållanden så är ju sjön hanterbar ute på öppna havet. Det är när det grundar upp mot land som det brukar bli jobbigt.
/ Jojje

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11410
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Inlägg av Anders S » tis 02 okt 2007, 19:00

Helt rätt. Just Kråksundsgap är direkt obehagligt även om det inte måste vara farligt. Ett värre ställe (tycker jag) är vid Valöns inre led - ett ställe jag har respekt för. Nära land, ont om tid om något händer (t ex skörat segel), och besvärlig sjö genom den markanta uppgrundningen. Det blir å andra sidan inte så extremt hög sjö just därför att det är relativt grunt. Islandsvberg är också välkänt, därför att där bildas en märklig korssjö där enstaka vågor når dubbel höjd (interferens), men med samma våglängd. Inte att leka med och klart märkbart för känsliga magar..

Min båt (ungefär som den på Fribbes bild i storlek) går utmärkt i 6-metersvågor, bara det är på djupt vatten (den är engelsk och väger ca 9 ton). Skagerak utanför 50-famnarsgränsen kan räknas dit.

På Östersjön, det grundare Kattegatt och längs grundplatån närmast kusten blir det en annan sak. Skulle det gå 6-metersvågor där (det kan det göra, tydligen), då är det blåst på allvar... Eileans scenario, med motorsegling (god fart) mot vinden i 20 m/s eller så är ytterst frestande på både båt och besättning. En möjlighet är att sakta ner, men jag kan tänka mig att man också ville i sjölä snarast och då kan det kännas tröstlöst att fördubbla tiden till sjöss.

Jag tycker också att jag kan sjöstuva, men med gröna sjöar till halva ruffen är det inte många båtar som är täta och att saker ligger där de lagts utan surrning är inte så sannolikt. Det är i sådant väder man får den rätta motivationen att surra stuvade ankare, ha rejäla lås på alla durkar och man fattar varför batterier och annat tungt skall vara skalkat med 2x4-strävor...
Anders S

Användarvisningsbild
fribbe
Diamantmedlem
Inlägg: 310
Blev medlem: lör 26 aug 2006, 16:07
Kontakt:

Inlägg av fribbe » tis 02 okt 2007, 20:08

Anders S skrev: På Östersjön, det grundare Kattegatt och längs grundplatån närmast kusten blir det en annan sak. Skulle det gå 6-metersvågor där (det kan det göra, tydligen), då är det blåst på allvar...
Den största våg som mätts upp på svenskt vatten var hela 12,75 m. Platsen var Almagrundet den 13 januari 1984. Inge seglarväder...
Amigo 23 - På rent kölvatten sedan 1970

FredrikW
Diamantmedlem
Inlägg: 383
Blev medlem: lör 02 dec 2006, 18:29

Inlägg av FredrikW » tis 02 okt 2007, 20:09

Jag kryssade utanför Kärringön i kanske 12-15 m/s med en First 405. Dyningarna var väl ca 3-4 ggr båtens längd i mellanrum och säkert 3-5 m höga. Likväl stampade inte båten så hårt så det kändes aldrig jobbigt. Förutom att 6 av 8 ombord blev sjösjuka :lol: En sån sjögång på Ostkusten måste ju vara mycket ovanlig.
Gillar att segla!

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » ons 03 okt 2007, 06:14

fribbe skrev:Den största våg som mätts upp på svenskt vatten var hela 12,75 m. Platsen var Almagrundet den 13 januari 1984. Inge seglarväder...
Och ännu värre kan det bli på södra Atlanten, och överhuvudtaget runt latituden 50 syd. Där kan det förekomma sk. "freak waves" som kan bli uppemot 40 meter höga...
Jag såg ett intressant program på TV för några år sedan om dessa vågor, bla en sekvens där man filmat uppefrån bryggan på ett stort fartyg när det körde in i sådan våg.
Hala bryggan blev i princip bortsköljd och alla vindrutor krossades. I sådana vågor kan det vara en direkt fördel att sitta i en mindre båt eftersom man iallafall kan överleva. Större fartyg riskerar helt enkelt att brytas av på mitten om de lyfts av två vågor samtidigt.

Hälsningar
Tommy

Användarvisningsbild
Eilean
Diamantmedlem
Inlägg: 2558
Blev medlem: ons 30 nov 2005, 23:10
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Eilean » ons 03 okt 2007, 11:01

Svante skrev:Vi hade en stockholmare med på en av kappseglingarna här på västkusten. Det blåste lite och det låg lite gammal sjö. Inget märkvärdigt men den gode nollåttan fällde ändå kommentaren

"j:a vad skrynkligt det va idag".

För oss var det en vanlig dag på jobbet. nu vill jag inte verka dryg eller nått men vilken sjö man är van att segala i har stor betydelse för hur man klarar det man utsätts för.
Efter att ha seglat massor i Östersjön, en hel del på Kattegatt och Skagerak samt Nordsjön, Skottland och längst hela europas kust ner till Gibraltar och Medelhavet tycker jag nog att våghöjden har ganska liten betydelse.

Det är hur krabb den är som avgör. Och jag väljer hellre en nog kuling med 2 meter hög sjö på Västkusten än 1 meter på Östersjön.
Ju större och saltare vatten destå mindre betydese har sjögångens höjd så länge det inte är sådana vindstyrkor då det blir regelrätta brott.

Undantaget är förstås vind mot ström. Tidbattenrace är i en klass för sig och för oss skandinaver kan de vara riktigt otäcka!

Din 08-a kanske mest förfasades över höjden innan han insåg hur mycket mer "segelbar" västkustens sjögång är.

I hemmavatten är nog bland det jävligaste jag varit med om ur komfortsynpunkt när vi för motor i en Nauticat 33 förökte korsa Vänern i SV kuling, sådär 16-18 m/s. Trots styrhytt, vasst förskepp och höga bogar slog, smällde det och forsade vatten över däck av sällan skådat slag. Vi gav upp, vände och gick in i Mariestad.

Användarvisningsbild
Eilean
Diamantmedlem
Inlägg: 2558
Blev medlem: ons 30 nov 2005, 23:10
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Eilean » ons 03 okt 2007, 11:31

Anders S skrev:... Eileans scenario, med motorsegling (god fart) mot vinden i 20 m/s eller så är ytterst frestande på både båt och besättning. En möjlighet är att sakta ner, men jag kan tänka mig att man också ville i sjölä snarast och då kan det kännas tröstlöst att fördubbla tiden till sjöss.

Jag tycker också att jag kan sjöstuva, men med gröna sjöar till halva ruffen är det inte många båtar som är täta och att saker ligger där de lagts utan surrning är inte så sannolikt. Det är i sådant väder man får den rätta motivationen att surra stuvade ankare, ha rejäla lås på alla durkar och man fattar varför batterier och annat tungt skall vara skalkat med 2x4-strävor...
Vi gjorde ca 3 knop. Då gick hon relativt mjukt. Allt över det blev för våldsamt.

Apropå ankaren Jag utelämnade historien om det.

Någonstan mitt i allt elände gjorde vi nästan på oss av ett våldsamt brak från förskeppet.
Det var en skarp smäll som ekade i hela båten trots allt oväsen från vind och sjö. Först trodde vi att vi seglat på något, jag kastade mig ner och slet upp durkarna. Inget vatten, puh. Och masterna stod kvar. Så kom plötsligt nästa brak - lika starkt igen!
Vi fattade ingenting och och var nu rätt skraja. Vad var detta?
Jag gick föröver för att kolla under alla kojer och durkar längst förut. Hade inredningen lossnat? Någon röstjärnsinfästning?
I sådana lägen far alla möjliga mer eller mindre sannolika tankar genom huvudet.
Precis när jag hade huvudet under kojerna small det igen. Nu var det så starkt att det nästan ringde i öronen. Men det hördes tydligt att det kom utifrån längst fram från fören.
Jag rusade ut på däck igen och såg vad vi förbisett förut - ankaret var borta!

I stävbeslaget hade vi (då) ett CQR på 23 kg med 60 m kätting. Ankaret hölls på plats med en rostfri pinnbult som gick genom ett hål i läggen samt stävbeslaget och med en ledad "flärp" i ändan som låsning. Jag har aldrig haft en tanke på att denna konstruktion (orginal) kunde släppa.

Kopplad till de livlinevajrar vi lyckligtvis hade spända över däck kröp jag föröver medan fru S. höll båten så rakt mot sjögången det bara gick och med minsta möjliga fart.
Det var ingen rolig utflykt kan jag lova. Trots att båten stod i princip still tod vi ett par iofs mindre brott över däck och det var riktigt otäckt.
Väl framme vid stäven såg jag ankaret hänga och svänga med ca 2 m kätting precis vid v.l.
Enklast hade väl varit att med hjälp av elankarspelet helt enkelt hala upp det. Men i paniken och röran hade jag glömt att slå på huvudsäkringen till spelet nere vid elcentralen. Att ropa till fru S var fruktlöst. Vi kunde i stort sett bara kommunicera genom att hojta rätt in i varandras öron. Att ta mig tillbaka, slå på strömmen, och sedan krypa till fören igen var inte frestande. Inte när ankaret brakade in i bogen med jämna melanrum så att flisorna rök och det kändes att jag kunde kastas eller spolas överbord när som helst

Rädsla och adrenalin gör en stark.
Jag sög tag i kättingen och slet helt sonika upp ankaret genom pulpiten och upp på däck hur enkelt som helst. Som tur är brukar jag alltid ha några linor för diversebruk hängandes på mantåget föröver, så att surra ankaret på däck vid relingslisten var snabbt gjort.

Numera har jag en fast lina med en karbinhake och därtill liten knap som jag alltid surrar ankaret med i dess stävbeslag.

På bogarna hade vi en hel del upp till 5 mm djupa hack där CQR-ankarets vassa plog smällde i.

SWE54
Diamantmedlem
Inlägg: 2674
Blev medlem: lör 23 dec 2006, 21:54

Inlägg av SWE54 » ons 03 okt 2007, 19:26

Tommy skrev:
fribbe skrev:Den största våg som mätts upp på svenskt vatten var hela 12,75 m. Platsen var Almagrundet den 13 januari 1984. Inge seglarväder...
Och ännu värre kan det bli på södra Atlanten, och överhuvudtaget runt latituden 50 syd. Där kan det förekomma sk. "freak waves" som kan bli uppemot 40 meter höga...
Jag såg ett intressant program på TV för några år sedan om dessa vågor, bla en sekvens där man filmat uppefrån bryggan på ett stort fartyg när det körde in i sådan våg.
Hala bryggan blev i princip bortsköljd och alla vindrutor krossades. I sådana vågor kan det vara en direkt fördel att sitta i en mindre båt eftersom man iallafall kan överleva. Större fartyg riskerar helt enkelt att brytas av på mitten om de lyfts av två vågor samtidigt.

Hälsningar
Tommy
Rogue Waves förekommer överallt iof, dom blir bara lite större därnere.
Dom mäter ca 30 m i och runt Bermudatriangeln tex..

Mahogny
Guldmedlem
Inlägg: 79
Blev medlem: mån 24 sep 2007, 12:13

krabb sjö på Mälaren

Inlägg av Mahogny » ons 03 okt 2007, 20:30

För att bygga vidare på Eileans story om den krabba sjö som kan förekomma på Vänern.
Själv har jag båten i Mälaren men har seglat mycket på Östersjön, men dock endast ett fåtal gånger i vindar uppåt 15-17 m/s på öppet hav. Men åter till Mälaren. Har genom åren hört historier berättas (t.o.m läst i lokaltidningen) om hur 2-3 meters vågor förekommit på Björkfjärden men jag har mest fnyst åt detta och tyckt det varit överdrifter av båtfolk som ej är vana vid "riktigt" hav. Och visst måste det vara överdrifter för jag tror inte att våghöjden kan bli så mycket mer än 1 meter på denna insjö -men det som är jobbigt är de väldigt korta, krabba vågorna. Jag har kryssat över Björkfjärden flertal ggr i kuling och kan intyga att sjön sköljer ordentligt över båt och besättning och att det kan vara nog så guppigt.
Så även ganska låga vågor kan vara elaka om dom är korta nog och består av hårt sötvatten.

Användarvisningsbild
Seglaren
Diamantmedlem
Inlägg: 1251
Blev medlem: tis 16 maj 2006, 21:41
Ort: Eskilstuna
Kontakt:

Re: krabb sjö på Mälaren

Inlägg av Seglaren » ons 03 okt 2007, 21:12

Mahogny skrev:För att bygga vidare på Eileans story om den krabba sjö som kan förekomma på Vänern.
Själv har jag båten i Mälaren men har seglat mycket på Östersjön, men dock endast ett fåtal gånger i vindar uppåt 15-17 m/s på öppet hav. Men åter till Mälaren. Har genom åren hört historier berättas (t.o.m läst i lokaltidningen) om hur 2-3 meters vågor förekommit på Björkfjärden men jag har mest fnyst åt detta och tyckt det varit överdrifter av båtfolk som ej är vana vid "riktigt" hav. Och visst måste det vara överdrifter för jag tror inte att våghöjden kan bli så mycket mer än 1 meter på denna insjö -men det som är jobbigt är de väldigt korta, krabba vågorna. Jag har kryssat över Björkfjärden flertal ggr i kuling och kan intyga att sjön sköljer ordentligt över båt och besättning och att det kan vara nog så guppigt.
Så även ganska låga vågor kan vara elaka om dom är korta nog och består av hårt sötvatten.
Instämmer. Som tredje generation seglare på Mälaren är jag uppväxt med historier om tufft väder på Björken och Granfjärden. Helt klart skulle det förvåna en och annan väst- eller ostkustseglare om de fick prova på ex Björkfjärden under vissa förhållanden. Men det är alltid nära till land och för det mesta både sjö- och vindlä på Mälaren. Vänern är ju ett hav i jämförelse.

Å andra sidan är det ju sällan vattnet som skadar, snarare granit och annat hårt som båtar inte tål, så bristen på sjörum kan vara stressande den med.
Seglar "just nu" Granhill 33 & H-båt...

bassace

Inlägg av bassace » tor 04 okt 2007, 07:14

SWE54 skrev:
Tommy skrev:
fribbe skrev:Den största våg som mätts upp på svenskt vatten var hela 12,75 m. Platsen var Almagrundet den 13 januari 1984. Inge seglarväder...
Och ännu värre kan det bli på södra Atlanten, och överhuvudtaget runt latituden 50 syd. Där kan det förekomma sk. "freak waves" som kan bli uppemot 40 meter höga...
Jag såg ett intressant program på TV för några år sedan om dessa vågor, bla en sekvens där man filmat uppefrån bryggan på ett stort fartyg när det körde in i sådan våg.
Hala bryggan blev i princip bortsköljd och alla vindrutor krossades. I sådana vågor kan det vara en direkt fördel att sitta i en mindre båt eftersom man iallafall kan överleva. Större fartyg riskerar helt enkelt att brytas av på mitten om de lyfts av två vågor samtidigt.

Hälsningar
Tommy
Rogue Waves förekommer överallt iof, dom blir bara lite större därnere.
Dom mäter ca 30 m i och runt Bermudatriangeln tex..
Bild

Diagrammet ovan visar en uppmätt "monstervåg" i Nordsjön 1995. Läs mer på http://en.wikipedia.org/wiki/Rogue_wave_(oceanography)

Skriv svar