Förmåga att bära segel, vältbenägenhet m.fl. glädjeämnen

[Anders S]

Ifall läsövningar kan vara intressanta så här i höstmörkret, så kolla här:

Två populära artiklar:
http://www.yachtingworld.com/yw/stabili ... lity97.pdf
http://www.radford-yacht.com/stablty1.html

Här är ett paper:
http://www.rina.org.uk/rfiles/HISWA/199 ... %20for.pdf

Mycket nöje.

[Brendan]

Hur många av er har med en havskryssare slagits ner till 90° eller mer? Hur många har kapsejsat 180° eller fullbordat varvet runt? Inte jag.

Hur vanligt är det i våra vatten? Är det någon som känner någon som känner någon som gjort det? Inte jag.

Jag ställde frågan för 100 inlägg sedan om någon kände till om någon halvtonnare, typ Scampi, Comfort 30 eller Ballad någonsin kapsejsat. Själv gav jag svaret att en Ballad kapsejsade i Fastnet Race 1979. I övrigt inga svar.

Någon som vet?

[Calle C]

Jo Brendan

Jag har lagt ner en halvtonnare mer än 90 grader men inte varvet runt.
Det var ingen trevlig upplevelse. Båten rättade upp sig väldigt fort, uppskattningsvis på under 10 sekunder.

[Brendan]

Calle, du har varit med om något som tycks vara extremt ovanligt. Skulle vara intressant att få veta mer: plats, sjögång, vindstyrka, tid, typ av båt, eventuella skador på båt, utrustning och besättning, användning av livlinor etc.

Jag kan bara påminna mig ha hört talas om eller läst om en kapsejsning på västkusten, en Karlskrona-Viggen som totalförliste i Skaw Race 1966 utanför Soten.

[Anders S]

Calle, du har varit med om något som tycks vara extremt ovanligt. Skulle vara intressant att få veta mer: plats, sjögång, vindstyrka, tid, typ av båt, eventuella skador på båt, utrustning och besättning, användning av livlinor etc.
en Karlskrona-Viggen som totalförliste i Skaw Race 1966 utanför Soten.

Minns jag mycket väl: Heppe XIV eller något sådant hette den, en norsk båt som slogs ner och sjönk i närheten av Persgrunden. Det spekulerades i att uppgrundningen omformat sjön och skapat kantringsförutsättningar. Det kan påpekas att vindstyrkan inte var så märkvärdig - om jag minns rätt under 20 m/s.

Att segla ner båtar till nära 90 grader är inte alldeles ovanligt - något i den stilen har hänt mig med en Shipman-28. Den absoluta vinkeln går jag inte i god för, men det finns de ombord som påstod att windexen var i vattnet.

Men vi talar väl om båtar som kantras av sjögång och under sk "överlevnadsförhållanden" - inte incidenter som enklast förklaras med seglingstekniska misstag ?

[Calle C]

Calle, du har varit med om något som tycks vara extremt ovanligt. Skulle vara intressant att få veta mer: plats, sjögång, vindstyrka, tid, typ av båt, eventuella skador på båt, utrustning och besättning, användning av livlinor etc.

Jag kan bara påminna mig ha hört talas om eller läst om en kapsejsning på västkusten, en Karlskrona-Viggen som totalförliste i Skaw Race 1966 utanför Soten.

Jaha Brendan, då får jag väl berätta och skämmas

Båten var en Nardus 92. Vi var fem killar ombord.
24 timmars slutet 70-talet.

Lyssnade på vädret kvällen innan start för att optimera vind och vägval.
Här är första tabben, missade väderrapporten på morgonen.
Vi startade vid skallens fyr vid marstrand och satte kurs mot Fredrikshamn, nästan platt läns ca 10-12 m/s. Segelsättningen var stor, genua 1 och spinnaker. Det gick i en faslig fart.
Efter ca 2 timmar gick de övriga ner för vila samtidigt som vinden ökade, nu var det kuling som tilltog loggen låg i botten mesta tiden.
Helt utan förvarning lyftes hela aktern upp av en våg så att hela rodret var i luften och då brochade naturligtvis båten.
Jag hade ingen livlina men flytväst på, klammrade fast mig i mantågen och sakta men säkert reste sig båten. Masttoppen var helt under vattnet när det var som värst. Allting var sjöstuvat, så det var inga problem med grejerna, däremot flög några kompisar ur kojerna med blåmärken som resultat.
Vi fick ner spinnakern och fortsatte. efter ytterliggare en stund bytte vi till genua 3, som även den fick tas ner efter en stund, nu blåste det storm.
Väl framme utanför Fredrikshamn fick vi bottenreva storseglet.
Här är tabbe 2, vi borde brutit och gått in i Frdrikshamn.
Satte kurs mot Hållö i dessa vågor utanför Danska ostkusten, rena vannsinnet så här efteråt(det blåste 27 m/s i Fredrikshamn).
Men vi kämpade oss upp mot Svenska sidan och på morgonen bedarrade vinden och vindriktningen vred till västlig.

Vi kom 3a det året, men jag gör inte om det.

[Brendan]

Heppes kapsejsning beskrivs detaljerat av Gustav Plym i boken Hårt väder till havs, andra upplagan. Det blåste över 20 m/s vid olyckstillfället, full storm eller nästintill, och det hade varit västlig kuling i närmare ett dygn.

Jag vidhåller att åtminstone kapsejsningar i våra vatten tycks vara extremt ovanliga.

Det är möjligt att det är vanligt med nedslagningar till 90°. I så fall hålls det väldigt, väldigt tyst om dem. Det skulle vara intressant för oss som inte har varit med om det, trots att vi många, många gånger seglat direkt utmanande, att få ta del av erfarenheterna. Var, när, hur, varför?

[Brendan]

Spännande skildring, Calle. Skämmas behöver du väl inte (möjligen för livlinan då), det var ju 24-timmars och då gäller det att tänja på gränserna. Det är det man lär sig på.`

24-timmars - världens bästa seglarskola!

Om man ska försöka analysera lite i efterhand, så kan sjön ha blivit extra besvärlig genom att ni hade ostlig kuling och Jutska strömmen kraftigt ostsättande, som den vanligtvis är? Har själv varit med om det just där men inte då. Seglade mitt första - lugna och dimmiga - 24-timmars hösten 1979.

Men felet var kanske i första hand att det inte fanns en man till i sittbrunnen, redo att släppa lägajen vid första bud på uppskär?

[Calle C]

Att släpa sinnakerskotet hade aldrig hunnits om det inte skulle varit handhållet.
Men jag uppfattar det nu långt efteråt att det knappast hade hjälpt
Tiden från akterlyftet tills vi bara låg där gick på ett fåtal sekunder.

[Jaramaz]

Brendan, det är svårt att samla in erfarenheter från nerslagningar. I våra vatten är 90 grader mycket vanligare än 180 grader ...

Men jo, alltså jag har själv varit med om en nerslagning till 90 grader. Iaf upplevdes det så. Spinnsegling, åskby, broach, så klart lyfte rodert och då var det kört. Inga egentliga skador.

Och jag har hört talas om 2 olika nerslagningar (90 grader) vid Anholt resp Läsö. Helt klart bottenformationen, man får se upp. Behöver inte blåsa så mycket. (Segla aldrig till dessa öar med kraftig pålandsvind!)

Och liknande i ett ytterligare fall i en av bukterna söder om Köpenhamn. Samma sak egentligen, grundformationen och pålandsvind.

Danmarks västkust är direkt ökänd. Inte så konstigt, kraftig sjö som gått långt, och uppgrundning. Inte så långt bort heller, från Götet är det en kort segling över till Skagen, och sedan ...!

I Östersjön är nerslagningar betydligt ovanligare skulle jag tro. Speciellt en bit upp. Mindre vågor, mindre vind. Och snällare grundformation, men men det finns områden som sägs vara skumpiga!

/J

[Calle C]

Tillbaks lite till ämnet

Har seglat i än värre väder o sjö med min nuvarande båt som är av samma koncept men 1-tonnare 12 x 3,5 och 2m djupgående.
Denna båt har aldrig överraskat mig med något obehagligt.
Tror faktiskt att storleken har betydelse

[Miwa]

Jaså Calle,det är till att ha varit ute och busat på havet!
Din Havsörn är otroligt sällsynt och en mycket fin båt!

Här är några till.


http://www.yachtsnet.co.uk/archives/con ... ssa-32.htm

http://www.yachtsnet.co.uk/archives/she-31/she-31.htm

http://www.yachtsnet.co.uk/archives/she-36/she-36.htm

Anders,jag uppskattade länkarna,men det är väldigt tuff läsning!

Hälsn,Miwa

[HaHa]

Hur många av er har med en havskryssare slagits ner till 90° eller mer? Hur många har kapsejsat 180° eller fullbordat varvet runt? Inte jag.

Hur vanligt är det i våra vatten? Är det någon som känner någon som känner någon som gjort det? Inte jag.

Jag ställde frågan för 100 inlägg sedan om någon kände till om någon halvtonnare, typ Scampi, Comfort 30 eller Ballad någonsin kapsejsat. Själv gav jag svaret att en Ballad kapsejsade i Fastnet Race 1979. I övrigt inga svar.

Någon som vet?

Jeg kjenner til to IW 31 som har vært utsatt for en eller flere 'knockdowns'.

"Billig Holiday" ble slått overende i en storm midtveis mellom Azorene og England. Kun en kort anmerkning i loggen.... Se http://home.eunet.no/~runeev/ . Skipperen selv hevder at masten var nederst ved flere anledninger i den stormen.

"Naupilus" ble tatt av en bølge utenfor Grønland og mistet riggen. http://folk.ntnu.no/torgela/reisebreva.html

[Eilean]

Jag minns hur vi låg bredvid en finländare i Sandhamn som seglat Gotland Runt i sin Indra och hans dråpliga berättelse om hur de slagits omkull i en storm på Östersjön. Som liten grabb lyssnade jag storögt på hans berättelse om hur han slumrat på sin frivakt och vaknat av att han ligger på ruffsargen och allt löst inne i båten faller ner på honom tillsammans med massor av vatten. Hans första tanke var att båten 'delat' på sig, alltså att de två skrovhalvorna släppt från varandra. Samtidigt som han kämpar för att ta sig ur sovsäcken reser sig båten och så småningom lyckas han ta sig ut i sittbrunnen där någon av hans kompisar ligger i sjön. Lyckligvis slutade allt väl.

Finns det inte en regel som säger att en brytande sjö vars höjd överstiger båtens bredd kan slå omkull en båt?

[Anders S]

... Anders,jag uppskattade länkarna,men det är väldigt tuff läsning!

Hälsn,Miwa

Jo, det kan det vara. Jag skall erkänna att jag (eftersom jag inte är utbildad skeppsbyggare) också måste ta det varligt med formler och teorier. Men det känns också som att man kan skaffa sig en bättre förklaringsmodell om man läser på. Vill man ta ett samlat grepp på det här så får man försöka på båda sätten - det går inte att enbart titta på teori eller praktik.

Nu tror jag till exempel inte att Brendans fråga är avsedd att påstå att man kan strunta i stabilitetsproblemet, därför att omkullslagningar händer så sällan, men sannolikheten är ju också en faktor (bland många) i en realistisk bedömning. Det är hur som helst lätt att inse att stabilitetsproblem i samband med kraftig sjögång lättare inträffar utanför Norges syd- och västkust och utanför Englands Atlantkust än i Östersjön - det ligger ju i sakens natur.

Men det är heller inte alldeles ointressant att kunna bilda sig en uppfattning om vad den egna (eller hyrda, kanske?) båten kan tänkas ha för förmåga och var en rimlig säkerhetsmarginal skall läggas när det gäller åtminstone båtens förmåga. Det är populärt att påstå att "båten håller alltid - det är besättningen som sviker" men det är naturligtvis en förenkling, det också - helt i klass med CSF.

Sedan ingår det nog i varje seriös seglares världsbild att man skall ha båten väl sorterad, även för det osannolika. Annars skulle man inte se livflottar, maststeg och radar på båtar som bara seglas i godväder och solsken