Jag har en fundering kring det här med riggtrimmning. Har en Cumulus med 7/8-dels rigg och svepta spridare. Vid påmastning och någon gång under säsongen brukar jag sätta an toppvant och undervant enligt praxis, 10-15% av vantens brottlast. När jag gör detta är häckstaget inte åtdraget, bara lite lätt uppspänt.
Nu till problemet: När det börjar tuta i har jag lärt mig att man ska dra åt häckstaget, jag har det utväxlat 12:1 - så det går ganska bra. När häckstaget sträcks krummas masten lite mer, vilket gör att toppvanten slackas ganska mycket.
Jag ser det här just nu som en slags \"pest eller kolera\"-situation, antingen har jag bra spänning i toppvanten eller häckstaget - aldrig båda. Om jag skulle justera in toppvanten med häckstaget ansatt skulle problemet bli det motsatta - spänningen i vanten blir för hög när jag släppet häckstaget.
Är det någon som kan reda ut begreppen åt mig? Tacksam för tips och idéer.
Riggtrim
Hej,
för det första: Anledningen till att du spänner vanten är att du skall få rätt förstagsspänning. När du justerar in toppvanten, skall akterstaget vara helt släppt (hänga löst). Nu sträcker du upp toppvanten så att du får rätt spänning på förstaget (fråga din segelmakare vad som är rätt).
Undervanten sätts an för att få rätt förböj på masten, ca 2 cm brukar vara lagom.
Det går inte att säga vilket värde som är exakt rätt spänning på toppvanten, detta varierar mellan olika riggar och båtar och skiljer sig med hur mycket mastlutning du har, spridarvinklar, etc.
När du spänner akterstaget under segling, gör du det för att krumma masten och plana ut storseglet. Ifall något vant slackar lite då, är det helt i sin ordning. Glöm bara inte att släppa akterstaget när du faller av till läns, annars blir det för stor påfrestning på riggen.
Lycka till med trimmandet! Jag kan rekommendera att du köper lite litteratur under vintern för att bättre beskriva teorin bakom rigginställningarna. Det finns ganska många bra böcker som behandlar det här ämnet.
för det första: Anledningen till att du spänner vanten är att du skall få rätt förstagsspänning. När du justerar in toppvanten, skall akterstaget vara helt släppt (hänga löst). Nu sträcker du upp toppvanten så att du får rätt spänning på förstaget (fråga din segelmakare vad som är rätt).
Undervanten sätts an för att få rätt förböj på masten, ca 2 cm brukar vara lagom.
Det går inte att säga vilket värde som är exakt rätt spänning på toppvanten, detta varierar mellan olika riggar och båtar och skiljer sig med hur mycket mastlutning du har, spridarvinklar, etc.
När du spänner akterstaget under segling, gör du det för att krumma masten och plana ut storseglet. Ifall något vant slackar lite då, är det helt i sin ordning. Glöm bara inte att släppa akterstaget när du faller av till läns, annars blir det för stor påfrestning på riggen.
Lycka till med trimmandet! Jag kan rekommendera att du köper lite litteratur under vintern för att bättre beskriva teorin bakom rigginställningarna. Det finns ganska många bra böcker som behandlar det här ämnet.
X-342 SWE 18 "Kexet"
Seldens riggmanual är inte så dum att börja med....
http://www.seldenmast.se/download.cfm?d ... -540-S.pdf
gratis dessutom
http://www.seldenmast.se/download.cfm?d ... -540-S.pdf
gratis dessutom
Håller inte riktigt med Steen här, vilket nog är typiskt för riggtrim, var och en har sina åsikter.
- lasten angavs i % av vantens brottslast. Det gäller att hålla betryggande avstånd dit! Har man satt riggen till 20% av brottslasten, och sedan lägger på segellasten + dynamik, då är det inte mycket kvar till brott.
Själv anser jag att det är självklart att lä vant är lite lösa redan vid måttlig vind. Jag är en av dem som -också med bakåtsvepta spridare- seglar med relativt löst ansatt rigg.
Det finns de som vill ha högre spänning, så att motsvarande fenomen inträffar först vid starkare vind. Självklart spelar seglens skärning också in; de påsiga storseglen från den tiden (då Cumulus konstruerades) har väl de flesta bytt ut till lite plattare så att man inte behöver kröka masten så tidigt.
Sätter man an riggen ordentligt så sätter det sina spår också i båten. Det är många båtar av samma generation som Cumulus som har / har haft problem med
- röstjärnen och deras fästen.
- däck kring röstjärn och mast
Mer har nog gått sönder pga för hårt ansatt rigg än för löst!
Det besvärliga med partialrigg, utan backstag, är att förseglet ofta står som en påse; förstaget saggar. Självklart förbättras det (spänningen i förstaget) genom att sätta an topp- och undervant ordentligt. Men det syns ju direkt i geometrierna förtriangel, spridare osv att det krävs ordentliga tag i vanten. Kan man göra inför en kappsegling, men inget direkt att ha hela tiden, då det sätter sina spår på hela båten. Ett alternativ om man verkligen vill ha bra sträckning i förstaget är då att sätta på backstag. Är det tillåtet inom kappseglingsklassen så är det en mycket bra lösning! - krafterna kommer rätt sas.
/J
- lasten angavs i % av vantens brottslast. Det gäller att hålla betryggande avstånd dit! Har man satt riggen till 20% av brottslasten, och sedan lägger på segellasten + dynamik, då är det inte mycket kvar till brott.
Själv anser jag att det är självklart att lä vant är lite lösa redan vid måttlig vind. Jag är en av dem som -också med bakåtsvepta spridare- seglar med relativt löst ansatt rigg.
Det finns de som vill ha högre spänning, så att motsvarande fenomen inträffar först vid starkare vind. Självklart spelar seglens skärning också in; de påsiga storseglen från den tiden (då Cumulus konstruerades) har väl de flesta bytt ut till lite plattare så att man inte behöver kröka masten så tidigt.
Sätter man an riggen ordentligt så sätter det sina spår också i båten. Det är många båtar av samma generation som Cumulus som har / har haft problem med
- röstjärnen och deras fästen.
- däck kring röstjärn och mast
Mer har nog gått sönder pga för hårt ansatt rigg än för löst!
Det besvärliga med partialrigg, utan backstag, är att förseglet ofta står som en påse; förstaget saggar. Självklart förbättras det (spänningen i förstaget) genom att sätta an topp- och undervant ordentligt. Men det syns ju direkt i geometrierna förtriangel, spridare osv att det krävs ordentliga tag i vanten. Kan man göra inför en kappsegling, men inget direkt att ha hela tiden, då det sätter sina spår på hela båten. Ett alternativ om man verkligen vill ha bra sträckning i förstaget är då att sätta på backstag. Är det tillåtet inom kappseglingsklassen så är det en mycket bra lösning! - krafterna kommer rätt sas.
/J
PelleH,
Du beskriver inte hur masten krummar sig när du spänner häckstaget.
Principen är att undervanten håller emot så att enbart toppen krummar sig. Du vill självfallet också spänna förstaget när du spänner häckstaget. Det är här det gäller att hitta den riktiga utgångspositionen. Det är också viktigt att du vet vilken krumning segelmakaren har byggt in i storseglet. Målet är ju att du har lagom sag för svag vind med nedspänt häckstag och att du kan dra ut saget med häckstaget i hård vind. Då skall inte de nedre 7/8 delarna ändra krumning. Om dom gör det så är sannolikheten stor för att undervanten är för slacka. Att toppvant och undervant blir slacka i lä är väl heller ganska vanligt. Men allra helst skal du inte kunna se det men enbart känna det när du tar i dem. Om du använder måttbandsmetoden, kan du efter åtdragning för hand, utan verktyg, kunna sträcka 2 mtr vajer med 3-4 mm. Det viktigast när du spänner på detta sätt ar faktiskt att följa med på att vajern hela tiden sträcks när du spänner. Om måttband-strecket slutar flytta sig betyder det ju givetvis att något annat håller på att ge efter.
Jag har svepta spridare på en 9/10 dels rod rig, men använder checkstagen flitigt på kryssen, från 5-6 m/s. Och min rigg är mycket hårt spänd. Jag känner inte alls till din typ av båt men kan annars varmt rekommendera checkstag som en bra lösning som inte alls är lika bökig som backstag. Jag använder 8 mm Vectran.
Du beskriver inte hur masten krummar sig när du spänner häckstaget.
Principen är att undervanten håller emot så att enbart toppen krummar sig. Du vill självfallet också spänna förstaget när du spänner häckstaget. Det är här det gäller att hitta den riktiga utgångspositionen. Det är också viktigt att du vet vilken krumning segelmakaren har byggt in i storseglet. Målet är ju att du har lagom sag för svag vind med nedspänt häckstag och att du kan dra ut saget med häckstaget i hård vind. Då skall inte de nedre 7/8 delarna ändra krumning. Om dom gör det så är sannolikheten stor för att undervanten är för slacka. Att toppvant och undervant blir slacka i lä är väl heller ganska vanligt. Men allra helst skal du inte kunna se det men enbart känna det när du tar i dem. Om du använder måttbandsmetoden, kan du efter åtdragning för hand, utan verktyg, kunna sträcka 2 mtr vajer med 3-4 mm. Det viktigast när du spänner på detta sätt ar faktiskt att följa med på att vajern hela tiden sträcks när du spänner. Om måttband-strecket slutar flytta sig betyder det ju givetvis att något annat håller på att ge efter.
Jag har svepta spridare på en 9/10 dels rod rig, men använder checkstagen flitigt på kryssen, från 5-6 m/s. Och min rigg är mycket hårt spänd. Jag känner inte alls till din typ av båt men kan annars varmt rekommendera checkstag som en bra lösning som inte alls är lika bökig som backstag. Jag använder 8 mm Vectran.
Helt korrekt att huvudsyftet är att förhindra pumpning. Om dom behövs eller inte beror väl egentligen på var undervanten sitter i förhållande till förstaget och hur dom är vinklade.swe34 skrev:Checkstag är väll ändå något som sitter längre ner på masten och förhindrar "pumpning"? Sträcker man upp förstaget med dom lär man nog få andra problem!
På en 9/10 dels rigg sitter dom ändå relativt högt och jag har inte upplevt problem med førstagsspänningen vi användning av checkstag. Tvärt emot får jag en mycket bättre stadga i en mast med en relativt smal profil. Det skall också sägas att jag enbart drar checkstagen för hand, med 1:4 utväksling. Jag sträcker mao inte upp förstaget men förhindrar till en viss grad sag på kryss i hårdare vind och gropig sjö.
Jaramaz skrev:Håller inte riktigt med Steen här, vilket nog är typiskt för riggtrim, var och en har sina åsikter.
- lasten angavs i % av vantens brottslast. Det gäller att hålla betryggande avstånd dit! Har man satt riggen till 20% av brottslasten, och sedan lägger på segellasten + dynamik, då är det inte mycket kvar till brott.
Själv anser jag att det är självklart att lä vant är lite lösa redan vid måttlig vind. Jag är en av dem som -också med bakåtsvepta spridare- seglar med relativt löst ansatt rigg.
Det finns de som vill ha högre spänning, så att motsvarande fenomen inträffar först vid starkare vind. Självklart spelar seglens skärning också in; de påsiga storseglen från den tiden (då Cumulus konstruerades) har väl de flesta bytt ut till lite plattare så att man inte behöver kröka masten så tidigt.
Sätter man an riggen ordentligt så sätter det sina spår också i båten. Det är många båtar av samma generation som Cumulus som har / har haft problem med
- röstjärnen och deras fästen.
- däck kring röstjärn och mast
Mer har nog gått sönder pga för hårt ansatt rigg än för löst!
Det besvärliga med partialrigg, utan backstag, är att förseglet ofta står som en påse; förstaget saggar. Självklart förbättras det (spänningen i förstaget) genom att sätta an topp- och undervant ordentligt. Men det syns ju direkt i geometrierna förtriangel, spridare osv att det krävs ordentliga tag i vanten. Kan man göra inför en kappsegling, men inget direkt att ha hela tiden, då det sätter sina spår på hela båten. Ett alternativ om man verkligen vill ha bra sträckning i förstaget är då att sätta på backstag. Är det tillåtet inom kappseglingsklassen så är det en mycket bra lösning! - krafterna kommer rätt sas.
/J
Steen
Danmark
Danmark
Man fristes jo till at sige, att om inte båtens röstjärn och konstruktion kan klara 20 % riggspänning (som inte als är ekstremt hårt när man seglar med laminatsduk) skulle inte jag segla med båten i frisk vind. Då är den kass och inte sjövärdig. Tyvärr kan jag kun hålle med, at månge båter från slutningen av 70:tallet och igennom 80:tallet inte tåler dette. Dom har glasfiberstjärnor i gelcoat och dårliga röstjärnsfästning t ex Granada, och Albinbåter.Jaramaz skrev:Håller inte riktigt med Steen här, vilket nog är typiskt för riggtrim, var och en har sina åsikter.
- lasten angavs i % av vantens brottslast. Det gäller att hålla betryggande avstånd dit! Har man satt riggen till 20% av brottslasten, och sedan lägger på segellasten + dynamik, då är det inte mycket kvar till brott.
/J
Steen
Danmark
Danmark
Hej Steen,
så riktigt. Så är det med många båtar från den tiden, kanske också Cumulus. Så man får ta det lite försiktigt.
Fast det jag syftade på i den första meningen var faktiskt att spänningen i vanten angavs i % av brottspänningen. Om man sätter an vanten till 20% av brottspänningen, och sedan lägger till det dynamiska tryck som kommer av vinden på seglen, då kommer man alldeles för nära 100% av brottspänningen (som ju är = brott). Och långt innan dess blir wiren deformerad.
För att undvika varaktiga deformationer i wiren, och sådant elände bör man hålla sig långt från brottspänningen, speciellt om man använder rf wire, vilket väl alla gör. Betydligt sundare vore att tex dimensionera och sätta an så att totala medelspänningen i wiren vid 10-15 m/s (segel uppe så klart) är 20% av brottspänningen, dvs ungefär 5-faldig säkerhet mot brott. Eller vad man nu tycker är rätt gräns!
Överhuvudtaget tycker jag det är fel att sätta an riggen i % av brottspänningen. Istället sätta an så att riggen är följsam efter hur segel är sydda, och båter reagerar. Att sätta an kanonhårt så att riggen står rakt till 15 m/s är meningslöst om man börjar dra i häckstag vid 6 m/s och börjar reva seglen vid 10 m/s.
Vanten skall sedan vara dimensionerade så att de utan vidare klarar av dessa spänningar, med god säkerhetsmarginal.
Självklart kan man mäta spänningen, men det är inte där man börjar.
/J
så riktigt. Så är det med många båtar från den tiden, kanske också Cumulus. Så man får ta det lite försiktigt.
Fast det jag syftade på i den första meningen var faktiskt att spänningen i vanten angavs i % av brottspänningen. Om man sätter an vanten till 20% av brottspänningen, och sedan lägger till det dynamiska tryck som kommer av vinden på seglen, då kommer man alldeles för nära 100% av brottspänningen (som ju är = brott). Och långt innan dess blir wiren deformerad.
För att undvika varaktiga deformationer i wiren, och sådant elände bör man hålla sig långt från brottspänningen, speciellt om man använder rf wire, vilket väl alla gör. Betydligt sundare vore att tex dimensionera och sätta an så att totala medelspänningen i wiren vid 10-15 m/s (segel uppe så klart) är 20% av brottspänningen, dvs ungefär 5-faldig säkerhet mot brott. Eller vad man nu tycker är rätt gräns!
Överhuvudtaget tycker jag det är fel att sätta an riggen i % av brottspänningen. Istället sätta an så att riggen är följsam efter hur segel är sydda, och båter reagerar. Att sätta an kanonhårt så att riggen står rakt till 15 m/s är meningslöst om man börjar dra i häckstag vid 6 m/s och börjar reva seglen vid 10 m/s.
Vanten skall sedan vara dimensionerade så att de utan vidare klarar av dessa spänningar, med god säkerhetsmarginal.
Självklart kan man mäta spänningen, men det är inte där man börjar.
/J
Jag hävdar, att det är mindre risk för brott på riggen om vanten är ganska hårt ansatta från början. Om man till exempel har riggen mycket löst ansatt, kommer endast ett toppvant och ett undervant att ta upp hela kraften i sidled när man kryssar. Sätter man däremot an riggen hårt, kommer masten att pressas ned mot däck och stagas av vanten på bägge sidorna av båten, även när man seglar i ganska hård vind. På min båt får det blåsa väldigt mycket innan vanten slackar i lä.
En annan punkt som tagits upp här, att man använder akterstaget för att få bättre spänning i förstaget; jag tycker att det är bra att använda storskotet för att spänna upp förstaget. Ta ned vagnen lite i lä och skota för kung och fosterland, så kommer du att få ett förstag som är mycket hårdare än vad du kan uppnå när du sträcker akterstaget. Dessutom kan du då använda akterstaget för att trimma in storseglets buk i förhållande till förseglet.
En annan punkt som tagits upp här, att man använder akterstaget för att få bättre spänning i förstaget; jag tycker att det är bra att använda storskotet för att spänna upp förstaget. Ta ned vagnen lite i lä och skota för kung och fosterland, så kommer du att få ett förstag som är mycket hårdare än vad du kan uppnå när du sträcker akterstaget. Dessutom kan du då använda akterstaget för att trimma in storseglets buk i förhållande till förseglet.
X-342 SWE 18 "Kexet"