Motorbyte, varför?

[ceder]

Som ägare till en 30-år gammal Yanmar 2GM20 spelar det ingen större roll att den startar lätt, ger bra kraft, ryker ej osv. Man går ständigt med en känsla av att man bör känna sig redo att byta motor till en ny, för inte kan väl denna hålla så länge till?

Men när man börjar fundera på det är det svårt att se vad som plötsligt skulle kunna haverera. Det man spontant kan tänka sig är att avgaskröken ger sig och att man därefter får sjövatten på avgasventilerna och kanske till och med i cylindrarna och att detta skulle kunna leda till problem. Det näst mest troliga är väl att sötvattenpumpen ger sig eller att man på annat vis får en begränsning i kylvattenkretsen som leder till överhettning, vilket skulle kunna bli allvarligt om man inte är uppmärksam och stänger av. Men annat än det är det svårt att tro att något plötsligt skulle ske som får motorn att ge upp. Nog för att den slits hela tiden och att den på sikt kommer att dricka mer olja och ha något sämre komp men det är ju inget som sker över en natt.

Man hör om många som byter motorer, men sällan eller aldrig om någon som byter för att deras gamla havererat, på sin höjd att den börjat "bete sig", överhetta etc. Det hade varit jätteintressant att höra om det är någon som faktiskt drabbats av haveri, vad felorsaken var och vad det hela ledde till. Det spelar ingen roll vad för fabrikat bara det gäller marindieslar.

Hur resonerar ni andra med gamla motorer som går alldeles utmärkt men som ändå inte får känna sig uppskattade? (Eller ni som redan bytt)

Min kommer att få gå en säsong till, jag gillar verkligen gången i 2GM20.

[Anders S]

Det finns naturligtvis ingen anledning att byta ut en välskött och genomgången motor som kanske bara har gått 100 timmar per säsong, vid 30 års ålder ca 3000 timmar...

Däremot ställs ju kravet på att man bevakar och åtgärdar svaga punkter på motorn. Men det mesta som måste göras är av karaktären "underhåll". Till exempel måste värmeväxlare (tuberna) rensas, pannsten elimineras, man måste ha korrosionsskydd (inte bara frysskydd) i den inre kylvattenkretsen, och alla normala slitdelar på motorn måste underhållas (det enskiit viktigaste där är täta olje- och filterbyten, typ efter 100 timmar). Men en industridiesel av god klass (Yanmar, till exempel, men det finns fler) behöver (kanske!) en översyn då den gått 5000 timmar, och en kolvhalning då den gått det dubbla.

Den som sköter ventilspel, byter olja, bevakar kylvattenpumpen och avgassystemet (framförallt avgassamlaren/limpan/värmeväxlaren) skall inte behöva råka illa ut. Här dilemmat att man i förebyggande syfte kan behöva byta packningar och delar efter lång tid, därför att korrosion i avgaskröken och i värmeväxlaren kan ställa till det. Man kan dock inte vänta på att det här skall hända, utan man får förebygga och byta delarna innan de havererar.

Sedan är renlighet och bränsledisciplin viktigt. Den som håller bränslet rent (vi har ju vanligen god kvalitet från våra leverantörer), byter filter och är litet vaksam skall inte behöva råka illa ut utan förvarning. Instrumenten (oljetryck/larm och vattentemp/larm) talar om för oss när det börjar (bokstavligen) osa hett. Då har vi ju vanligen möjlighet att skona motorn genom att segla...

[sangris]

Jag bytte ut en helt fungerande drygt 30 år gammal Yanmar YSE8 mot en några år begagnad Lombardini 502M för några år sedan. Varför? Jo, för att det fanns flera faktorer som jag ville uppnå.
1. En motor som gick tystare mot den skakiga YSE:n
2. En motor med värmeväxlare, då YSE:n var sjövattenkyld
3. En motor med enspaksreglage, YSE:n hade två spakar. En separat spak för gas som också var stopp då spaken drogs ner helt, vilket orsakade några ofrivilliga motorstopp i trängande lägen. Inte kul alls....
4. En motor med ett "riktigt" oljefilter, mot lamellfiltret som fanns i YSE.
5. En motor med lite mera klös i. Slutresultatet blev ungefär samma effekt på propellern, tyvärr (pga olika utväxlingar i backslagen)

Topplocket var den punkt som var svagast på YSE:n och hade jag bytt det så är jag ganska säker på att den motorn hade tuffat på flera år till.... Men för att känna mig säker och med tanke på de faktorer jag angett, så valde jag ett byte i stället.

[ceder]

Jag bytte ut en helt fungerande drygt 30 år gammal Yanmar YSE8 mot en några år begagnad Lombardini 502M för några år sedan. Varför? Jo, för att det fanns flera faktorer som jag ville uppnå.
1. En motor som gick tystare mot den skakiga YSE:n
2. En motor med värmeväxlare, då YSE:n var sjövattenkyld
3. En motor med enspaksreglage, YSE:n hade två spakar. En separat spak för gas som också var stopp då spaken drogs ner helt, vilket orsakade några ofrivilliga motorstopp i trängande lägen. Inte kul alls....
4. En motor med ett "riktigt" oljefilter, mot lamellfiltret som fanns i YSE.
5. En motor med lite mera klös i. Slutresultatet blev ungefär samma effekt på propellern, tyvärr (pga olika utväxlingar i backslagen)

Topplocket var den punkt som var svagast på YSE:n och hade jag bytt det så är jag ganska säker på att den motorn hade tuffat på flera år till.... Men för att känna mig säker och med tanke på de faktorer jag angett, så valde jag ett byte i stället.

Precis, det är nog ofta så man resonerar har jag en känsla av och jag hade nog resonerat på samma vis! Nu har vi turen att förste ägaren till vår båt beställde den med "stora motorn" 16hk istället för 9hk vilket gör att den än idag orkar trycka upp båten i sju knop och snabbare än så tillåter inte vattenlinjen så kraften och komforten är egentligen inga problem, det är bara magkänslan.

[ceder]

Det finns naturligtvis ingen anledning att byta ut en välskött och genomgången motor som kanske bara har gått 100 timmar per säsong, vid 30 års ålder ca 3000 timmar...

Däremot ställs ju kravet på att man bevakar och åtgärdar svaga punkter på motorn. Men det mesta som måste göras är av karaktären "underhåll". Till exempel måste värmeväxlare (tuberna) rensas, pannsten elimineras, man måste ha korrosionsskydd (inte bara frysskydd) i den inre kylvattenkretsen, och alla normala slitdelar på motorn måste underhållas (det enskiit viktigaste där är täta olje- och filterbyten, typ efter 100 timmar). Men en industridiesel av god klass (Yanmar, till exempel, men det finns fler) behöver (kanske!) en översyn då den gått 5000 timmar, och en kolvhalning då den gått det dubbla.

Den som sköter ventilspel, byter olja, bevakar kylvattenpumpen och avgassystemet (framförallt avgassamlaren/limpan/värmeväxlaren) skall inte behöva råka illa ut. Här dilemmat att man i förebyggande syfte kan behöva byta packningar och delar efter lång tid, därför att korrosion i avgaskröken och i värmeväxlaren kan ställa till det. Man kan dock inte vänta på att det här skall hända, utan man får förebygga och byta delarna innan de havererar.

Sedan är renlighet och bränsledisciplin viktigt. Den som håller bränslet rent (vi har ju vanligen god kvalitet från våra leverantörer), byter filter och är litet vaksam skall inte behöva råka illa ut utan förvarning. Instrumenten (oljetryck/larm och vattentemp/larm) talar om för oss när det börjar (bokstavligen) osa hett. Då har vi ju vanligen möjlighet att skona motorn genom att segla...

Precis så är det naturligtvis. Problemet är väl att det är svårt att med säkerhet säga "välskött och genomgången motor" när man bara haft den i ett av trettio år. Det man då kan göra är att ta ett kompprov (om man inte är nöjd med att den startar lätt) eller plocka av cylinderhuvudet och slipa in ventilerna, mäta upp så att kolvarna har samma slag så att ingen vevstake är krökt samt hälla olja i cylindrarna och iaktta hur snabbt nivån sjunker i respektive cylinder. Men redan detta steg är förknippat med en hel del tid så det är frågan om det ens är värt det. Och det är det troligen verkligen inte om man stöter på ett problem och blir tvungen att göra en större renovering. Då känns snart en ny motor väldigt pris- och tidsvärd.

Det känns som att det hetaste alternativet är att antingen byta eller förvissa sig om att skicket på kröken och kylsystemet är ok och sedan utöver standardunderhåll vara nöjd med att den startar lätt, ger kraft utan att ryka. Sedan får man nynna på boktipset och tro att det kommer att fungera.


Men fortfarande, det hade varit väldigt intressant att höra om här faktiskt finns någon som drabbats av haveri.

[Anders S]

Kylningen är den enskilt svagaste punkten på de flesta båtmotorer. Nästan alla andra problemområden avslöjar sig i god tid genom driftstörningar, svårt att starta, effektbrist och andra små "tips" om vad som är på gång. Men när kylningen slutar fungera går det fort.

Min erfarenhet (av många olika dieselmotorer i fordon, inte bara båtar) är att vanskötta eller mycket slitna motorer berättar detta för den som lyssnar/observerar. En (diesel)motor som startar lätt, går vackert och som inte visar temperatur- eller oljetrycksproblem är i princip att lita på.

Ett av problemen i den här svängen (små båtmotorer) är ju också att det finns de som tycker att tre-fyra tusen kronor för att göra en koll på en 30 år gammal motor är "för mycket pengar", medan man (som det verkar) ofta är beredd att betala 15 ggr så mycket för att få en ny motor... Det går utmärkt att göra en rejäl genomgång av en diesel, men det krävs ju en dieselmekaniker och litet speciella verktyg för detta. Att mäta upp bränslepumpen, packa om den, kontrollera spridarbilden och mäta kompressionen i cylindrarna ger ju vanligen svaren på hur frisk motorn är. Sedan är ju startmotor och generator två vitala system som måste fungera, annars blir det inte bra, mer eller mindre akut och omedelbart.

Det som är gåtfullt är ju i de flesta fall "hur mycket är det kvar på kylmantlarna" när man har råvattenkylda motorer ("sjövattenkylda"). Men den som har en motor som kyls via en värmeväxlare kan ju (till en kostnad, givetvis) byta denna.

Vill man ha en förklaring på att det blir frestande att byta motor efter trettio år tror jag det ligger i att motorsäljaren lämnar en total garanti på hela motorn, medan en renovering (eller, snarare, underhåll) blir så pass dyrt när en total överhalning prissätts. Även en i princip frisk motor som skall överhalas kommer ju att kosta en del: Startmotor och generator skall demonteras och mätas upp, spridaröversyn skall göras, pumpen skall packas om och volymjusteras. Kanske sjunger avgaslimpan på sista versen, kanske bara avgaskröken och kylvatteninjektorn.

[HansH]

Haveri är kanske att ta i men den Yanmar 2QM15 som satt i vår förra båt blev väldigt trögstartad och rök betänkligt.
Visade sig när jag tog isär den att det kommit in vatten bakvägen i en av cylindrarna (korrosion med lägre komp till följd) samt att toppen spruckit.
Ny topp (gick inte att svetsa), nya ramlager, kolvringar mm och honing av cylinderfodret blev trots att jag gjorde det mesta av jobbet själv tämligen dyrt.

[Anders S]

Haveri är kanske att ta i men den Yanmar 2QM15 som satt i vår förra båt blev väldigt trögstartad och rök betänkligt.
Visade sig när jag tog isär den att det kommit in vatten bakvägen i en av cylindrarna (korrosion med lägre komp till följd) samt att toppen spruckit.
Ny topp (gick inte att svetsa), nya ramlager, kolvringar mm och honing av cylinderfodret blev trots att jag gjorde det mesta av jobbet själv tämligen dyrt.

Om man låter det gå så långt (man kanske inte riktigt kan styra det och det kan hända "alla") blir det ju frågan om dyra reparationer. Vill man ekonomisera skall man ju helst inte behöva göra så stora åtgärder som du berättar om, eftersom det blir så kostsamt med i- och urmontering, delar etc.

Det jag vill lyfta fram handlar mer om att industridieslar normalt är slitstarka och om man underhåller dem så kan de bli mycket gamla, räknat i år. Däremot brukar 5.000 respektive 10.000 timmar i drift vara tillfällen när man behöver "göra något".

Men annars är ju det trista talesättet "Det är rosten som tar den, inte drifttiden" vanligen alldeles sant. Hjälper man sedan rosten att ge sig på vitala motordelar genom att missa trasiga avgasrörskrökar eller utslitna avgaslimpor kan det ju bli alldeles eländigt.

[oceansailor]

Tycker Anders S har lämnat ett utmärkt svar.

Att byta motor för att man känner sig orolig att den "kanske" kunna få problem skulle vara svårt för mig att att motivera. Som Anders skriver så är sannolikheten stor att man får förvarning att något är på gång genom att motorn blir svårtstartad eller överhettar.

Med en ny motor har man trots allt lika stor, om inte större risk att råka ut för "skit i bränsle relarerade" stopp, vilket nog är den vanligaste orsaken varför motorn plötsligt inte vill vara med längre. Personligen så oroar jag mig varje gång jag skall fylla på diesel.

Däremot köper jag helt och hållet Sangris argument för att man kanske vill köpa en ny maskin därför att man vill få bättre prestanda, komfort, tillgång till reservdelar, garanti m.m.

[marede]

Ett tips som jag har fått är att man får betydligt mer för en motor i inbyte om den fungerar bra, än om den har något problem oavsett hur litet felet än må vara. Det skulle man väl kunna se som ett gott argument att byta "i förtid" om man har en gammal motor men planerar att behålla båten en tid. Kanske några tiotusen extra vid inbyte i förtid känns som en bra deal om alternativet är att motorn kan rasa nästa säsong. Den utdelningen får man ju inte på banken idag så att säga... Svårigheten ligger väl snarast i att bedöma om den rasar inom 1år, 5år, eller 15 år, och när man vet så får man mindre i inbyte... Det är väl lite som bolånen - ska man binda räntan eller inte. Det kostar troligen lite mer men man vet vad man har för utgifter. Att byta motor i förtid kostar troligen också mer i slutändan.

Det sitter en MD17C i min båt som är från 1977. När jag köpte båten våren 2014 så fick jag den transportseglad från väst- till ostkusten och under den turen slutade färskvattenkylningen fungera vilket visade sig genom att temperaturen snabbt steg. Motorn stängdes av och felsöktes på öppet hav, jag tror det var nånstans kring Hanöbukten. De hittade inte felet på plats utan beslöt (för att komma vidare) att koppla om motorn till sjövattenkylning varvid färden fortsatte helt utan vidare problem.

Vid kontakt med mekaniker hösten 2014 rekommenderades att motorn troligen mådde tillräckligt bra av att gå med sjövattenkylning på ostkusten resterande gångtid av motorns livslängd eftersom den fått de första 39 åren med färskvatten och troligen behöver bytas ut inom ett antal år ändå. Hans bedömning (rätt eller fel) var alltså att färsk- eller sjövattenkylningen inte hade någon jättepåverkan på motorns livslängd i detta specifika fall.

Motorn är i grunden mycket välskött och -servad, tidigare ägare har tagit väl hand om den. Gångtid ca 3500 timmar. Har hittills gått klockrent i min ägo, med god maxfart och startat exemplariskt. Drar minimalt med olja. Jag ser ingen akut anledning att byta motor just nu, men rasar den i sommar så kommer jag såklart önska att jag hade bytt. Däremot kanske det inte är så troligt att den rasar i sommar, kanske inte nästa sommar heller. Men jag vet att jag så småningom kommer byta motorn, och då är det ju lockande att byta den rätt snart, kanske få en slant i inbyte och en motor som jag vet (hoppas) kommer hålla under resterande del av mitt aktiva båtliv.

[ceder]

Kylningen är den enskilt svagaste punkten på de flesta båtmotorer. Nästan alla andra problemområden avslöjar sig i god tid genom driftstörningar, svårt att starta, effektbrist och andra små "tips" om vad som är på gång. Men när kylningen slutar fungera går det fort.

Min erfarenhet (av många olika dieselmotorer i fordon, inte bara båtar) är att vanskötta eller mycket slitna motorer berättar detta för den som lyssnar/observerar. En (diesel)motor som startar lätt, går vackert och som inte visar temperatur- eller oljetrycksproblem är i princip att lita på.

Ett av problemen i den här svängen (små båtmotorer) är ju också att det finns de som tycker att tre-fyra tusen kronor för att göra en koll på en 30 år gammal motor är "för mycket pengar", medan man (som det verkar) ofta är beredd att betala 15 ggr så mycket för att få en ny motor... Det går utmärkt att göra en rejäl genomgång av en diesel, men det krävs ju en dieselmekaniker och litet speciella verktyg för detta. Att mäta upp bränslepumpen, packa om den, kontrollera spridarbilden och mäta kompressionen i cylindrarna ger ju vanligen svaren på hur frisk motorn är. Sedan är ju startmotor och generator två vitala system som måste fungera, annars blir det inte bra, mer eller mindre akut och omedelbart.

Det som är gåtfullt är ju i de flesta fall "hur mycket är det kvar på kylmantlarna" när man har råvattenkylda motorer ("sjövattenkylda"). Men den som har en motor som kyls via en värmeväxlare kan ju (till en kostnad, givetvis) byta denna.

Vill man ha en förklaring på att det blir frestande att byta motor efter trettio år tror jag det ligger i att motorsäljaren lämnar en total garanti på hela motorn, medan en renovering (eller, snarare, underhåll) blir så pass dyrt när en total överhalning prissätts. Även en i princip frisk motor som skall överhalas kommer ju att kosta en del: Startmotor och generator skall demonteras och mätas upp, spridaröversyn skall göras, pumpen skall packas om och volymjusteras. Kanske sjunger avgaslimpan på sista versen, kanske bara avgaskröken och kylvatteninjektorn.

Jag vet inte om jag håller med dig riktigt om det inte är så att du räknar in avgaslimpan/avgaskröken i kylningen (nog för att vattenmanteln växer i en sjövattenkyld motor till följd av korrosion, men i en sötvattenkyld är detta rimligen inget problem). Att motorn överhettar behöver inte bli så allvarligt, den stora risken är ju just vattenläckage in i cylindrarna, lite korrosion på ventiler och säten är ju tämligen enkelt ordnat men vatten i cylindern brukar ju kunna medföra krökta vevstakar, spräckt kolv, pulveriserade kolvringar, spräckt cylinderhuvud etc. Det skulle jag tro utgör den största risken. Men med regelbunden kontroll borde den risken vara tämligen liten.

Sedan håller jag med dig, det är troligen kostnaden att få motorn överhalad som gör att vågskålen tippar över mot ny motor. Alternativt att man är sugen på mer kraft, komfort. Men det är helt klart en viss charm i de lite mer sävliga 70-80-tals dieslarna än de moderna motsvarigheterna.

Det är väldigt intressant dock att det fortfarande inte är någon som skrivit om ett haveri annat än av de typerna jag nämnde i min ursprungliga fråga. Vilket också stämmer väldigt väl med vad jag trodde. De här små gjutjärnsdieslarna är exceptionellt simpelt utformade med snudd på ofelbar teknik om än inte underhållsfri. En sliten diesel kommunicerar det i god tid.

[ceder]

Ett tips som jag har fått är att man får betydligt mer för en motor i inbyte om den fungerar bra, än om den har något problem oavsett hur litet felet än må vara. Det skulle man väl kunna se som ett gott argument att byta "i förtid" om man har en gammal motor men planerar att behålla båten en tid. Kanske några tiotusen extra vid inbyte i förtid känns som en bra deal om alternativet är att motorn kan rasa nästa säsong. Den utdelningen får man ju inte på banken idag så att säga... Svårigheten ligger väl snarast i att bedöma om den rasar inom 1år, 5år, eller 15 år, och när man vet så får man mindre i inbyte... Det är väl lite som bolånen - ska man binda räntan eller inte. Det kostar troligen lite mer men man vet vad man har för utgifter. Att byta motor i förtid kostar troligen också mer i slutändan.

Det sitter en MD17C i min båt som är från 1977. När jag köpte båten våren 2014 så fick jag den transportseglad från väst- till ostkusten och under den turen slutade färskvattenkylningen fungera vilket visade sig genom att temperaturen snabbt steg. Motorn stängdes av och felsöktes på öppet hav, jag tror det var nånstans kring Hanöbukten. De hittade inte felet på plats utan beslöt (för att komma vidare) att koppla om motorn till sjövattenkylning varvid färden fortsatte helt utan vidare problem.

Vid kontakt med mekaniker hösten 2014 rekommenderades att motorn troligen mådde tillräckligt bra av att gå med sjövattenkylning på ostkusten resterande gångtid av motorns livslängd eftersom den fått de första 39 åren med färskvatten och troligen behöver bytas ut inom ett antal år ändå. Hans bedömning (rätt eller fel) var alltså att färsk- eller sjövattenkylningen inte hade någon jättepåverkan på motorns livslängd i detta specifika fall.

Motorn är i grunden mycket välskött och -servad, tidigare ägare har tagit väl hand om den. Gångtid ca 3500 timmar. Har hittills gått klockrent i min ägo, med god maxfart och startat exemplariskt. Drar minimalt med olja. Jag ser ingen akut anledning att byta motor just nu, men rasar den i sommar så kommer jag såklart önska att jag hade bytt. Däremot kanske det inte är så troligt att den rasar i sommar, kanske inte nästa sommar heller. Men jag vet att jag så småningom kommer byta motorn, och då är det ju lockande att byta den rätt snart, kanske få en slant i inbyte och en motor som jag vet (hoppas) kommer hålla under resterande del av mitt aktiva båtliv.

Precis, men fråga dig vad som skulle kunna rasa?

[Anders S]

Den vitala delen i en marinapplikation är ju värmeväxlaren med tillhörande delar (termostat, slangar, vattenpump och vattenpump (det är ju som bekant två pumpar som skall fungera - det är bara den ena vi brukar bekymra oss om...). Värmeväxlaren slits ut med tiden (framförallt på råvattensidan) och kör man en marindiesel länge nog behöver tuberna (tubpaketet) i värmeväxlaren bytas, om det inte till och med gått så långt att själva limpan är sliten (korrosion).

Jag har litet svårt att se kylvatteninträngning som slitage. Givetvis kan olyckan vara framme, man kanske inte är vaksam, man kanske har en felmonterad motor som får bakfall eller inträngande vatten bakvägen, men det är inte slitage det är frågan om då.

Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.

[marede]

Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.

Ja, jag har väl anat att jag förmodligen inte fått det bästa rådet från mekanikern... Man lär så länge man lever. Jag ska villigt erkänna att jag själv inte är kunnig så för mig handlar det (än så länge) om att köpa in dessa reparations- och servicetjänster, och då vet man ju inte riktigt om de råd man får är bra, eller ännu värre, det arbete som eventuellt utförs och man betalar dyra slantar för utförs rätt och riktigt. Då känns det sådär i magen att lägga 4000:- på en kontroll, eller 9000:- på en reparation för att förhoppningsvis hålla liv i motorn nått eller några år till. För mig känns det i alla fall liiite lockande att då byta in en fungerande gammal motor i förtid till förmån för en något rabatterad ny motor. Inte för att allt gammalt ska bytas till nytt, jag brukar förespråka att vårda det gamla, men när jag inte själv kan blir det fort dyrt.

[ceder]

Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.

Ja, jag har väl anat att jag förmodligen inte fått det bästa rådet från mekanikern... Man lär så länge man lever. Jag ska villigt erkänna att jag själv inte är kunnig så för mig handlar det (än så länge) om att köpa in dessa reparations- och servicetjänster, och då vet man ju inte riktigt om de råd man får är bra, eller ännu värre, det arbete som eventuellt utförs och man betalar dyra slantar för utförs rätt och riktigt. Då känns det sådär i magen att lägga 4000:- på en kontroll, eller 9000:- på en reparation för att förhoppningsvis hålla liv i motorn nått eller några år till. För mig känns det i alla fall liiite lockande att då byta in en fungerande gammal motor i förtid till förmån för en något rabatterad ny motor. Inte för att allt gammalt ska bytas till nytt, jag brukar förespråka att vårda det gamla, men när jag inte själv kan blir det fort dyrt.

Samtidigt är vattenmantlarna extremt väl tilltagna (eller snarare tvärtom, det kvarvarande godset väl tilltaget) i de flesta fall så att det skulle rosta igenom på kort tid håller jag för väldigt osannolikt. Det sitter säkert zinkanoder i motorn då den från början varit tänkt som sjövattenkyld och slutligen torde tillgången på syre vara begränsad i mantlarna. Men självklart sliter det hårdare än att köra med vettig kylvätska i ett slutet system.